Det trodde jag inte om mig. Gjorde du om dig?

(Tecknen betyder "RESPEKT")

Det har varit en omtumlande och lärorik eftermiddag.

Inte trodde jag att melodifetivalen skulle vara en bidragande orsak till att jag växte som människa idag, eller att efter jag gett mig in i en disskusion som handlade om pauslåten av en speciell grupp i mellon, som inte behövs nämnas med namn. Dom har fått reklam så det räcker skulle jag tro.

Idag fick jag lära mig att tänka vidare och djupare, att försöka sätta på mig någon annans skor och trampa ett par mil i dom.
Det var ingen självklar med det föll ner i mitt hjärta ganska snabbt.

Jag är öppen för alla sorters kärlek och sexualiteter, har inga problem att respektera och umgås med HBTQ människor. Men hallå där. Innebar det även att jag satte mig in hur det är att växa upp i en kropp som känns främmande, som känns fel? Innebar det att jag tänkte till, hur har den här medmänniskan mått? Hur mår personen idag, vilken historia bär hon/ han på?

Nä jag tog för givet att dom mår bra, hur fel har jag inte.

Bara för att jag har sett till att min son fått vuxit upp i ett hem med en familj, släkt och vänner som respekterat honom för de han är, innebär inte det att alla andra har haft eller har det lika.
Jag tror att vi i livet möter människor som vi skall lära oss något av. Jag tro att vi är här på jorden som lärare och elever beroende på vem vi möter.
Diskussioner är viktiga, lärorika, jobbiga, lättsamma, beroende på hur vi väljer att hantera dom och se på saken i sig, min sanning kanske är just det "MIN SANNING" men den är för den delen kanske inte alltid rätt. Eller någon annas sanning.

Lyssna och känna, är att lära och att få kunskap.
Jag lärde mig idag att jag inte alls tänk på den Transexuella gruppen och deras känslor, deras kamp till lika värde, deras kamp att få bo i rätt kropp. Det är inte ok att glömma, men jag fick en ny kunskap. Att tänka vidare, djupare och större.

Gissa om min läxa känndes bra, det gjorde den.

Som Majs skrev till mig.

Vi tycker det är hemskt att komma ut som bög eller lesbisk,

men att vara född i fel kropp är ett fängelse.

Tänk er själv ett livstidsstraff när det enda brott du begått är att överlevt och kommit till världen.

Nu skall Söderhamn få sin första Pride och det är jag så otroligt ödmjuk inför och glad, men vi får inte glömma budskapet.

ÖPPENHET OCH ACCEPTANS.

Vem är vi att döma eller glömma?
vi måste hjälpas åt att komma ihåg att i varje människa bor en själ, en själ likavärdefull som alla andra.

Det här inlägget skulle kunna bli hur långt som helst men då kommer det här in med att min sanning.......

Jag vill bara att just Du som läser det här skall reflektera och tänka ett varv till.

Sedan måste jag tillägga att jag har mött en lärare idag, idag mötte jag en annan människa som elev och det ska ni veta kändes så skönt. Jag känner stor respekt för Majs Keller och tackar för den kunskap hon delat till mig.