Trött trött trött.......

Tog ett bad efter jobbet, kröp ner i det vita skummandet badet med ett glas rött och försökte slappna av, men nu har jag nog kommit till det där stadiet att det inte går att koppla av helt. Om 2 dagar är det Nyårsafton och jag bara känner PUST!!! Vad skall jag ta krafter ifrån? Vi skall bara vara hemma och göra ingenting men på något vis dras man med i stress karusellen. Julen var helt underbar men det har ändå inte varit den där riktiga Julkänslan med knarrande vit snö under fötterna. Men vi fick ju så det räckte och blev över förra året. LG sover som ett litet barn på soffan, han har dragit av bicepsmuskeln i förrgår på jobbet. Med en helv... natt för honom i natt förstår jag att han måste sova. Nu är det värktabletter och vila som gäller för honom, så egentligen är det tur för mej att snön lyser med sin frånvaro. :-)
Måste passa på att vila jag.

Det är tungt nu.

Ta inget för givet. Det säger vi alltid till varandra, ta ingen för givet, nej då det gör jag inte. Mina tankar går idag till våra fina vänner som kämpar mot det oundvikliga. Varför, dom tankarna snurrar runt i mitt huvud, om och om igen. Varför just du, varför just nu, varför just ni??????
Livet är en stor sorg men även en stor lycka. Kontrasterna mellan svart och vitt blir så tydliga en sådan här gång. Jag lade mina armar runt din hals och tårarna strömmade, viskade i ditt öra...jag vill inte, stanna kvar hos oss, jag vill inte att det ska bli så här. Ändå vet jag att vi måste låta dej gå.


Din fru, dina barn dom står tappra och kämpar just nu, dom ger av allt som dom har, vi kommer att finnas där alltid, precis som vi gör nu. Men saknaden efter dej kommer att bli enorm. Vi har umgåtts då och då vi har pratat i telefonen, vi har löst alla världsproblem, men det här kunde vi inte lösa. Det värker i mej när jag ser din lilla tappra familj, hur dom så hårt håller fast vid det sista, mitt i all sorg så tar dom emot oss som vill komma och säga farväl, med kärlek och skratt. Vart kommer den styrkan från?


Hur orkar ni vara så kärleksfulla mot oss, mot livet.
Men mitt i allt det här så är jag glad över att fått vara din vän, att få ha din underbara fru som vän, att dina barn känner tillit och trygghet hos mej, hos oss. Det är lycka i en sorg det. Vilken blandning!!
Till alla er som bara springer runt, stanna upp, andas och var glad för det enkla, det levande som finns runt om oss. Vi vet inte hur lång tid vi har.
Livet är bara just här och just nu.

Men livet går vidare...

Tack och lov, jag känner sådan tacksamhet för att jag har mina vänner, jag har mina fina barn och min familj, jag har ett arbete, jag bor i mitt lilla fina hus. Det finns massor av saker att räkna upp som jag är tacksam för. Men lite gnällande måste jag komma med, det är så jäkla irriterande att jag har ett område under vänster öga som beter sig som det skulle leva ett eget liv. Nervryckningar heter det visst, känner mej som ett halvsju när jag sitter och jobbar och det rycker oavbrutet i ansiktet. Tur att det inte sitter någon annan karl mittemot, då skulle han fundera om jag totalt drabbats av förvirring, sitt a och flirta på jobbet mitt på ljusa dagen....men varför inte det kanske vore trevligt med ett jobb kuttrasju. Hmm Men med närmare eftertanke...vem tusan skulle det vara!!! Nä jag får väl sitta är jag och rycka tills det går över.


Nu har jag tilldelat min 14 åriga dotter sitt första utegångsförbud, kände 2 sekunders pondus som hon snabbt tog död på, då hennes kommentar var...ok det går bra vi tänkte ändå bara vara hemma och inne och mysa, titta på lite film och sånt :-( JAHA!!!! Snacka om att det kriget och slaget det vann hon överlägset.
Hur skall man få tonåringar att förstå att man ska inte vara ute kl 23,10 nere på stan även om det bara är "men mamma" vi gick ifrån donken och genom stan. Phuuu inte vet jag hur man skall göra, men jag skrämde dom trodde jag genom att skicka ner pappan i huset att hämta upp dom och skjutsa alla hem till sig, där dom borde varit för flera timmar sedan.


Nöjd i köket gick jag och tänkte HA!, nu är det inte så kul kan jag tro. Tjoff 10 min senare dundrar 2 tonåringar och en vuxen karl genom dörren gapflabbandes.....men hallå!!! Vad hade jag missat nu????
Nä det här att vara förälder det är inte en dans på rosor ibland, men oftast är det bara alldeles underbart.
Sen att pappan i huset har svårt att skälla gör inte saken lättare. grrr!!! Barn är underbara och faktiskt gubben min med. Men nog skulle jag behöva få komma ifrån en dag eller två :)