Det är tungt nu.

Ta inget för givet. Det säger vi alltid till varandra, ta ingen för givet, nej då det gör jag inte. Mina tankar går idag till våra fina vänner som kämpar mot det oundvikliga. Varför, dom tankarna snurrar runt i mitt huvud, om och om igen. Varför just du, varför just nu, varför just ni??????
Livet är en stor sorg men även en stor lycka. Kontrasterna mellan svart och vitt blir så tydliga en sådan här gång. Jag lade mina armar runt din hals och tårarna strömmade, viskade i ditt öra...jag vill inte, stanna kvar hos oss, jag vill inte att det ska bli så här. Ändå vet jag att vi måste låta dej gå.


Din fru, dina barn dom står tappra och kämpar just nu, dom ger av allt som dom har, vi kommer att finnas där alltid, precis som vi gör nu. Men saknaden efter dej kommer att bli enorm. Vi har umgåtts då och då vi har pratat i telefonen, vi har löst alla världsproblem, men det här kunde vi inte lösa. Det värker i mej när jag ser din lilla tappra familj, hur dom så hårt håller fast vid det sista, mitt i all sorg så tar dom emot oss som vill komma och säga farväl, med kärlek och skratt. Vart kommer den styrkan från?


Hur orkar ni vara så kärleksfulla mot oss, mot livet.
Men mitt i allt det här så är jag glad över att fått vara din vän, att få ha din underbara fru som vän, att dina barn känner tillit och trygghet hos mej, hos oss. Det är lycka i en sorg det. Vilken blandning!!
Till alla er som bara springer runt, stanna upp, andas och var glad för det enkla, det levande som finns runt om oss. Vi vet inte hur lång tid vi har.
Livet är bara just här och just nu.