Hur tog du det när du fick veta att han var bög?

Men oj vad många fina ord ni skriver.
Sitter och knåpar lite på ett inlägg men som den mamma jag är vill jag gärna ha sonens medgivande först eftersom det handlar lika mycket om honom.

Men  något jag kan skriva nu är att den första frågan jag alltid får och följande frågor alltid med samma formulering är.

1. Hur tog du det när du fick veta att han var bög?
2. Hur gammal var han när han "kom på " att han var bög.?
3. Är det inte hemskt att aldrig bli farmor?
4. Misstänkte du aldrig något?
5. Vad säger dom andra i släkten?
6. Varför blev han bög tror du?
7. Är du inte rädd att han skall få AIDS?

Ja ni och många många fler frågor.

Ja hur tog jag det? Hur skall man ta det? Ingen frågar hur tog han det när han förstod, men den frågan får han säkert av sina vänner och bekanta.

Jag kan bara säga att jag tog det jävligt bra, jag grät hos en vän när inte han såg det för jag blev rädd, livrädd. Inte för min skull utan för hans skull. Tänk om ingen accepterar honom, tänk om han blir kallad bögjävel, eller blir nedslagen????? Men natten efter kom styrkan, klart han klarar det han är inte den första bögen i världen. :-) Han är min son och det finaste som finns, klart han klarar det vi hjälper honom.
Då släppte det, här blev jag stark och tackade gud att han hade fått just mig som sin mamma och att han hade den familj han har. 

Hur gammal han var när han kom på att han var bög,,, det kan nog bara han svara på. Men han var 16 när han talade om det för mig. (Mamma jag har träffat någon, jag är kär) LÅNG TYSTNAD.... ja ha men vad heter han då?????? VA!!!!!!!! Hur vet du att det är en han? Men vännen Du är min son, det räcker. Så gick det till :-)

Farmor, finns det någon som fått en garantisedel på att om du får en son blir du farmor en dag... så svaret på den frågan är helt enkelt. NEJ det är inte hemskt det är härligt att ha en son som min son. 

Misstänkte....bättre ord anade, klart jag gjorde från 3 års åldern förstod jag nästan det, men det var inget jag tänkte på just då.

Dom andra i släkten säger inget alls, dom älskar honom för den han är och jag tror att hela min hållning från dag ett visar att det finns inte plats för att tycka annat. I så fall kan dom bara vända och gå. Tufft men sant.

Ja varför blev han bög??? Skulle jag ha svaret på det så skulle jag få Nobelpriset brukar jag säga. Många gånger har jag fått höra, det är inte undra på att han är bög som inte bott med sin pappa. Hahaha här skrattar jag fortfarande, sådana kommentarer svarar jag inte på, det säger mer om den som säger det än om mig.

Rädd att han skall få AIDS, nä inte mer rädd än att han skall få cancer.
Jag litar på att han skyddar sig och lever ett bra liv, han är ju en bra människa med ansvar.
Jag brukar säga är inte Du rädd att få AIDS, tänk om din sambo/ fru eller make varit otrogen med någon som smittat dom med AIDS då kanske du också har det. Sedan brukar jag avsluta med eller är det bara bögar som får AIDS i så fall har jag missat något viktigt.

Nog bloggat idag. Ha det bra där ute och kom ihåg att alla är lika värda. Homosexualitet är ingen sjukdom.
Kram på er.

Vandra inte framför mig, jag kanske inte följer dig.

Och vandra inte bakom mig, jag kanske inte leder dig.

Utan vandra vid min sida, och var min vän.”

Sathya Sai Baba

Bara en vanlig morsa.....
Satt här och funderade lite, ska jag blogga om hur det är att vara mamma till en bög. Jag är mamma till Tobias det får räcka. Det räcker så bra och så långt, men ordet bögmamma är häftigt det också :-)
Efter dom här raderna lade jag bloggande i vila några timmar och gick för att laga mat till oss.
När mat och disk var överstökat så tittade jag genom FB med min mobil, hahaha snacka om tankeöverföring, när jag ser att Majs Keller skriver på din FB sida att Kan vi inte vara överens om att hon bara är en mamma till sin son. :-) det värmer och fick mig att tänka, klart jag skall dela med mig av det jag har upplevt och av mina erfarenhet, finns nog väldigt många förvirrade föräldrar där ute som tror att dom måste bli någon annan. Bli inte det, var den ni och stötta era barn, släktingar, vänner.

Jag skall berätta min, vår historia, allt kommer inte på en enda gång men lite varje dag. Sedan hoppas jag att kan vara till hjälp eller stöd för den som behöver. Tillsammans är vi starka. Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting.

Jag är ingen van bloggare men skall försöka strukturera upp det så inte allt blir en enda röra.
Skall bara försöka komma på hur man gör. :-)

Jag är en stolt och lycklig mamma.

"Den som själv är utan skuld skall kasta den första stenen"

Sitter och funderar över alla skriverier angående Söderhamn Pride. Men jag måste säga att jag har sett mer positivt än negativt. Pratade med sonen i går och vi hade som vanligt en lång och intressant dialog som alltid.Jag har funderingar på att göra en ny blogg som bara tar upp detta ämne och låta det här vara en vanlig vardagsblogg.  Så jag funderar vidare lite idag och återkommer till kvällen jag. Nu skall här förberedas för middag till mor o far som vi bjudit hit på middag.